Text: I Wiklander, Dick Karlsson
Foto: Dick Karlsson, Jan Israelsson, Christer Envall
Åter dags att besöka våra norska vänner i Östlandet i Norge och närmare bestämt i Sarpsborg för årets Skandinavienträff, corvetteklubbarana i skandinnavien emellan. Cirka 40 svenska av inalles cirka 80 Corvetter med besättningar anlände till Sarpsborg sista dagarna i augusti för att umgås, köra Corvette och sparka däck. Denna gång inte med några deltagare från Danmark.
En stor skillnad i år jämfört med tidigare Skandinavienträffar var att de äldre generationerna C1-C3 var betydligt färre än tidigare år. Till och med C4 och C5 börjar mattas av i deltagarlistan.
Arrangörerna hade gjort ett fantastiskt förarbete, som vanligt, med avlyst parkering indelad för de olika Corvettegenerationerna, tvättplaster, bevakning, parkeringshjälp, med mera. Dessutom bokat Quality Hotel Sarpsborg, ett trevligt hotell med mycket bra service.
För oss som var ”early birds” och anlände redan på torsdag kväll, fick chansen till flera spontana möten med nya Corvette-vänner. Fredag förmiddag och tidig eftermiddag bjöd på egna aktiviteter med bland annat utforskning av gatufest och marknad i Sarpsborg, naturligtvis med välbehövligt avbrott för kaffepaus och lättlunch.
Eftermiddagen var sedan vikt åt banåkning på Rudskogens motorcenter. Hälften av närvarande hade beslutat sig för att återigen prova den här banan liksom förra gången vi var i Sarpsborg.
På Rudskogens motorbana, en halvtimmes färd från hotellet, bjöds vi på en dryg timmas körning på en Skandinaviens bästa motorbanor. Med en längd av 3237 meter via 14 kurvor och en höjdskillnad på 42 meter kördes fyra varv i taget per grupp. Ingen tävling men, men… en klar upplevelse för många och en aptitretare på vad bilen kan under säkra former.
Därefter åter på hotellet med en fantastisk buffe innehållande allt från skog och hav. Kvällen gick sedan vidare i glada vänners lag med ytterligare nya bekantskaper och däcksparkande.
Målet för lördagscruisingen blev en tur till Askim och ett privat bildmuseum/bilanläggning ägt av Kenneth Höitomt. Crusingen företogs på vackra kuperade Östfoldvägar, små körvänliga vägar i ett fantastiskt vackert landskap, vilket man tyvärr missar vid körning på E6 till Oslo. Delar av vägarna var dock nästan helt eller delvis bortspolade av ett gigantiskt skyfall på natten mellan lördag och söndag.
Målet för resan var Kenneths privata bostad i den tidigare direktörsvillan för Askims vattenkraftverk. Villan är byggd i början av 1900-talet och i nära anslutning till denna har Kenneth byggt sitt privata museum (men också med bar och sällskapsutrymmen) i gammal stil och med en pågående utbyggnad. Förutom Kenneths passion att på egen hand renovera bilar och motorcyklar har han också renoverat den gamla nedgångna direktörsvillan och byggt sin bilanläggning med stuk av gammal arkitektur som harmonierar med villan.
Parkeringen är inte riktigt byggd för så många besökande bilar som vi var och det blev ett avancerat pusslande innan alla bilar var på plats. Men till slut lyckades vi med mycket hjälp och samarbete få till det. Men först på plats blev sist tillbaka!
Ett axplock av de bilar vi förevisades är en De Tomaso med speciell historia. Carroll Shelby och De Tomaso diskuterade ingående att bygga en gemensam bil. Men Shelby blev samtidigt tillfrågad av Ford att utveckla Ford GT40, varför det inte blev någon bil med De Tomaso. Detta hindrade dock inte De Tomaso att utveckla en verkligt brutal bil, Mangusta. Att bilen blev kallad Mangusta lär vara för att detta lilla ökendjur är Cobrans enda ”överman” vid inbördes kamp, ett passande namn för att ge tillbaka till Shelby (som kallade sina värstingbilar Cobra!). Mangusta tillverkades mellan 1967 och 1971 i 401 ex.
Vidare visade Kenneth en 1961 Jaguar E-type flat floor roadster, den första serien av E-type. Denna tillverkades i ett 500-tal exemplar före det att Jaguar insåg att förare normalt var längre än 1,7 m och därför behövde mer benutrymme. Bilen köptes i Sverige i ett miserabelt skick och när Kenneth körde genom norska tullen vid gränsen och visade kvittot på köpet skakade tullarna på huvudet och talade om att nu har du allt blivit lurad, men nej och efter 11 års renovering är detta en dyrgrip. Jaguar E-type byggdes mellan 1961 och 1971.
Förutom ett stort antal norsktillverkade motorcyklar av märket Tempo, vilka byggdes mellan 1931-68, har han också en Ducati från tidigt 90-tal helt i titan och kolfiber, exklusivt då och säkerligen än mer nu.
Tro nu inte att Kenneth inte har Corvetter också, två fina cabbar, en C1 och en C5 finns också i hans garage. Förutom någon Chevy och lite annat av stort intresse.
Det var en stor upplevelse att få möjlighet att följa med till Kenneth Höitomt´s privata museum och med egna ögon se vad andra berättat om (även om några av oss varit där tidigare). Kenneth är en imponerande person som med inlevelse kan berätta om de bilar och motorcyklar som han ömt vårdar och restaurerar till originalskick, men på grund av en allvarlig sjukdom är Kenneth dämpad och det var med stor möda han kunde vara med och möta oss.
Efter lunch i baren hos Kenneth och med en lång dags positiva intryck på näthinnan vände vi åter till Sarpsborg under egen vald rutt, för den kommande middagen på hotellet.
En träff som denna är ingen riktig träff om det inte görs någon form av bedömning av våra bilar. Så även i år där en enväldig domarjury hade till uppgift att hitta en Corvette som på något sätt utmärkte sig speciellt utan att nödvändigtvis vara av senaste årsmodell, jätteblank och välpolerad eller stylad på något sätt. Valet i år föll på Jan Rudmans C8 cab!! För Long distance gick priset till en medlem från Norr Tröndelag med 740 körda kilometer i sin C3!!!
Återfärden tog sin början för de flesta söndag morgon på vägar delvis bortspolade av ett gigantiskt skyfall på natten mellan lördag och söndag.
Nästa års Skandinavienträff blir CCS’s ansvar och Monica Lund övertog stafetten till dess att vi ses i Uddevalla och Bohusgården.
