Club Corvette Sweden, Distrikt Väst
Årlig skidresa
Text: Michael Niklasson, Christer Andersson och Britt-Marie Johannesson
Foto: Michael Niklasson, Christer Andersson och Bo Åhs.

”Det gör ont, det gör ont” skaldade Orup och låter Lena Ph:s stämma sprida dessa ord över stora delar av världen. I och med framgångarna i schlager EM måste det vara bevisat att en negativ laddad uttryck kan ge lyckat resultat och upplevs som något gott och minnesvärt. Uttrycket kan mycket väl sammanfatta CCS Västs skidresa Snowman Challenge 2004.

Det gör ont, att en strålande torsdags vid lunchtid lämna sina hårt arbetande kollegor på jobbet att själva få svettas över sin redan betungande arbetsbörda. Detta medan vi, 7 glatt förväntansfulla personer, från distrikt Väst drog norrut mot dom väntande pisterna för tre dagars ledighet och skidåkande. Det var på torsdagen 1:de April som vi satt på Restaurangen Mat&Potatis för att inmundiga en stabil lunch samtidigt som den sista touchen las på färdplanen mot Sälenfjällen, eller närmare bestämt till Stöten där vår stuga väntade. Färden gick bra, för att inte säga perfekt. Samma uttryck, perfekt, kom över våra läppar när vi såg stugan som skulle bli vårt hem. Efter att all packning burits in och en grovplanering inför morgondagen var gjord sänkte sig nattmörkret stilla över 7 förväntansfullas stuga.


Denna stuga, invigd så sent som i julas, var så värmande och trevlig att den snabbt blev som andra hem.
Vad kan kännas mer välkomnande en att kliva upp på morgon till ett så här välfyllt frukostbord? Här fanns allt för alla smaker och tycken.

Det gör ont, att en tidig och strålande fredag morgon med en heldag i skidbacken framför sig tänka på de starkars övergivna kollegorna där hemma som fortfarande sliter för brödfödan. Dagen började med en frukost som heter duga, bordet var så överfullt med godsaker att vi själva knappt fick plats. Efter diverse bestyr såsom skidhyrning, liftkort och lite pjäxbyten var sedan gänget på väg upp i backarna. Att vissa av oss på vägen både praktiserade skidbärning med samtida fjällbestigning och samtidigt gav upphov till det nya begreppet ”Bosses Brygga” är väl något vi inte skall orda för mycket om, eller? Efter att ha provat skidutrustningen i ett par åk i den, trots det otroliga vädret, perfekta backarna var det dags för en bensträckare och en liten matbit. Vi testade en lokal inhemsk specialitet, Cheeseburger med Mariestad och Jaegermeister på balkongen till den lilla restaurangen med den betagande utsikten över backar, skidåkare och liftsystem. Nämnde vi att solen bara strålande på som om vår herre vore tokig? När maten var avnjuten och 118:- var slut drog gänget återigen upp i backarna för ytterligare ett par sköna åk innan kvällningen. Det var under dessa sköna åk någon i gänget konstaterade att hans skidpar var nyförälskade, detta skidpar skulle nödvändigtvis kramas och vänslas ständigt och jämt.

Lokala specialiteter spisas vid den såväl behövda rasten vid lunchtimmen.
 


Vad kan annat sägas om lunch på uteplats i solskenet – än skönt! Slutkörd energi fylls på med såväl fast som flytande näring.
 

Det gör ont, att en så här underbar dag försvinner så fort. Väl hemkommen till stugan ordnades en AfterSki ute i solen på verandan. En öl, en jäger, lite snacks och ett farligt gott gäng fick timmarna till solnedgången att bara rinna iväg. Efter dusch och bastubadet var det sedan dags att med interntaxins hjälp komma närmare den analkande kvällsmaten. En kvällsmat i form av en rejäl och mättande middag på hotellrestaurangen var efterlängtad av svultna själar. Och vädret, jo runt nollan, ingen vind, inte ett moln så långt ögat räckte vilket gav kanonväder med strålande sol precis hela dagen och perfekta backar.Sa vi att vädret och backar var kanon? Och att vi hade det underbart skönt? Eller?
Proffsen i backen, Christer och Leif, precis 1efter målgången. Återstår bara för dom att invänta resten av startfältet, var dom nu blev av?

Det gör ont, att på morgonen efter en hel dag på skidor ta sig nerför trapporna till den väntande frukosten. Men med visst stöd och hjälp av valda delar vad stugans inredning gick det med. De flesta av oss hade stela och ömma kroppar denna morgon, mer eller mindre. Men när frukosten var uppäten, kropparna uppvärmda och muskler stretchade var återigen backarna målet för gänget. Vädergudarna var även denna dag med oss på resan. Så det dröjde inte länge innan gänget slängde sig med dödsförakt nerför stupen. Backarna var precis lika inbjudande och perfekta denna dag. Lite mer folk eftersom det var lördag men absolut inga köer och ingen trängsel. Ett förhållande som gjorde att fler och fler av backarna testades, så även den fruktade ”Mormors störtlopp”. Att det var andra skiddagen och att vissa var totalt otränade redan för liftåkningen märktes tydligt. Vurporna började dyka upp och mjölksyra rann genom lår och vader lite var till mans. Detta gjorde att ett par skidor ställdes av ”för säsongen” redan vid lunch. En lunch som föresten blev avnjuten på samma balkong på samma restaurang ute i samma solsken som dagen innan, varför ändra ett vinnande koncept.

Väl nedkomna från branterna laddades batterierna snabbt för nästa vända.
 


Som ett sant proffs står Bosse inte bara och slappar utan förbereder aktivt redan nu för att återigen ta sig utför Stötens branter
 

Det gör ont, att när resten av gänget drar iväg för att testa laggarna igen med nya åk, nya löpor tvingas sitta övergiven på en solig balkong med 118:- i handen. Eftermiddagen flöt sakta fram, gänget gjorde ett par tre åk och dom avställda skidorna njöt av solen. När sedan gänget återförenades efter par åk och lika många 118:- var slut fanns alla strax i liftarna igen, alla. Det var i denna liftfärd som det numera myntade uttrycket ”Jävla Jäger” mötte världen för första gången när dom avställda skidorna konstaterade att jägerns övermod bara var ett minne blott och kvar var bara värkande muskler och en stundande skidtur. Nåväl alla kom lyckligt ner hela och rena från alla åk, så även detta sista. Men då med benägen hjälp av den aldrig tidigare i CCS’s historia beskådade kurvtekniken ”Liggande lappkast”.
Uppladdning och förberedelser för nästa löpa. Gänget ser över och justerar utrustningen en sista gång

Det gör ont, att se ett ansikte som efter två dagars kanonväder i backarna när solen bara öser ner har antagit färgen av nykokt kräfta, men vad gör väl det, eller…. En numera sedvanlig AfterSkin stundade igen , lite tröttare, lite fåordigare men lyckligt och helnöjt gäng samlades på verandan. Det delades erfarenheter, olika tesorter, pils, jäger och nötter. Allt medan kvällens planerade höjdpunkt närmade sig. En höjdpunkt då CCS kocklandslag anrättar en 3-rätters lyxmiddagen, eller vad sägs om ugnsgratinerad och honungsglaserad parmalindad getost till förrätt, en ört och kryddmarinerad kyckling och som avrundas med inhemsk GB-glass till kaffet. Eftersom detta var CCS västs första och allra mest lyckade skidresa firades detta med att vi utbringade en skål i bästa champagne som en avslutning på denna höjdpunkt.


CCS kocklandslag lägger sista touchen på förrätten, Christers skapelse av getost, honung och mycket värme

 


Som stolt serverades med hjälpsamma medhjälpares hjälp.
 

Dagens överraskning stod vår jultomte för när han dök upppå sin moderna släpe med sin säck. Den värmande julklappssäcken uppskattades mycket av de överraskade.

Det gör ont, att se hur vissa personer inom serviceyrken inte alls uppskattar sina kunders kreativa talanger i utnyttjandet av deras service, eller vad säger du Leif om interntaxi? För efter middagen spisad och under tiden duschar och bastun frekvent besöktes fick vi resans oplanerade höjdpunkt. En höjdpunkt som numer är känd som ”Leffes ved”. Resans pris för kreativitet måste bara gå till Leif’s vedanskaffning, för snart var vedförrådet fyllt och en brasa sprakade gemytligt i spisen. Kvällen gled sakta in mot natt under tiden gänget lyssnade på det inbjudande sprakandet och provade en singel malt eller två.
Det gör ont, när man vaknar på söndags morgonen och inser att det bara är timmar kvar i detta paradis. Bara timmar innan vi tvingas lämna denna stuga, som snabbt blivit som ett andra hem, och denna fjällvärld som vi så snabbt lärt oss tycka om. Efter frukost, städning och inspektion fann vi dock att föregående dagars aktiviteter tagit ut sin rätt och lusten till fler löp i backarna var begränsad. Därför inleddes istället en lugn och stilla återfärd mot Götet. En vemodig färd bara avbruten för en lunch på ett udda ställe med en minst sagt överraskande högtalare mitt ute i vildmarken i den Värmländska tiomilaskogen.
 

CCS Väst absolut mest lyckade skidresa saluteras med en skål i för tillfället speciellt kyld och välsmakande champagne.
 

Det gör ont, när man sedan på måndagen återigen är tillbaka i vardagens mödor och inser att det är ett helt år till nästa gång. För en nästa gång blir det – var så säkra. Men när vardagens svårmod blir för tungt har vi som var med minnena av ”Bosses brygga”, ”Jävla jäger”, ”Leffes ved ” och ”Liggande lappkast” att lätta våra sinnen med.

Det gör ont, när man tänker på alla er som missade denna CCS premiär. Det gör ont, när man tänker på att en av eldsjälarna inte kunde komma med, utan tvingades till konvalicens i hemmet. Men han hölls informerad via telefon. SMS och telefonsvararen om väder, mat och aktiviteter för att inte känna sig utanför, bra va?

Tack alla vi och dom som gjorde Snowman Challenge 2004 till den minnesvärda resa det blev. Allt ifrån arrangörer, gänget som var med, personalen i Stöten, snickarna som byggt vår stuga, interntaxi och vädergudarna. Vi nämnde väl att vädret var kanon, jo det gjorde vi ju.

PS. 118:- senare, efter en öl och en jäger alltså. DS.


Gängets givna plats för AfterSki, ingen kan väl betvivla att det var mysigt. Här testades inte bara flytande godsaker utan även en och annan verbal godsak provades.
 

Kategorier: Reportage, Väst

Kommentera