Bild och text: Lina
Den 25 maj sken solen från en klarblå himmel i Bromma och det var redan 15 grader varmt när vi rullade ut på Essingeleden ned mot Södertälje – och rakt in i dimman! Det är möjligt att jag borde kollat bättre på väderprognosen, tänkte jag när himlen fortsatte att vara helt grå. Men när vi närmade oss Östergötland lättade i alla fall dimman även om det kom fem regnstänk på vindrutan. Men vad gör det när alla började rulla in på macken i Norsholm där vi samlades.
Med någon bonusbil blev vi totalt 23 bilar och 41 personer som checkade in på träffen. Nu kunde alla också få varsin jubileumsvattenflaska, så vi kan hålla vätskebalansen på kommande träffar.
Därefter började vi rulla. Siktet var inställt på Åtvidaberg via Örtomta och Bersbo (vägbeskrivning under fliken Information). Och det tog inte lång stund innan solen började bryta igenom molnen för att till slut inte lämna ett enda kvar på himlen, samtidigt som temperaturen klättrade över 25 grader. Det är något särskilt med att köra på böljande vägar i den underbara grönskan och genom doftmolnen från syrenhäckarna – jag ÄLSKAR just majturen! Målet för etapp 1 var Villa Baro, vid golfklubben i Åtvidaberg. Efter lite förvirring med var vi skulle parkera så fick vi hjälp att hitta den rätta gräsmattan för oss att stå på. Man vill ju inte gärna rulla ut 23 bilar på FEL gräsmatta på en golfklubb…
Till lunch bjöds det biffar på dovhjort eller vegetariska ingredienser alternativt inkokt lax. Alla verkade mycket nöjda med maten och med supertrevlig personal till det är detta ett ställe vi gärna återvänder till igen och igen. Efter maten bjöds det på kaffe/te och hembakta kakor, och vi var flera som satte oss ute i solen och njöt av både sällskapet och det glittrande vattnet.
Därefter var det ut på vägarna igen, nu på en omväg mot Stafsäter glass. Söder om Åtvidaberg är det mer skog med glittrande sjöar och söder om Ämmern såg vi som låg först en massa hjortar ute på ett fält. De som kom längre bak fick lite mer nära-naturen-upplevelse när hjortarna sprang längs vägen. Och ännu längre bak fick de tydligen stanna för att släppa dem över vägen. Sedan skulle vi svänga norrut efter sjön och ve och fasa! ”Någon” har hällt ut fullt med oljegrus under veckan på den annars så vackra vägsträckan! Så här gick det väldigt långsamt medan fågelsången tystnade och det enda som hördes var svavelosande eder – i alla fall i vår bil. Det är typiskt att Trafikverket ska göra sitt underhåll just innan vår tur!
Men till slut var sträckan slut och vi kunde fortsätta på ordentlig asfalt mot Rimforsa och sedan vidare för att till slut på smal och kurvig väg nå Stafsäter. Jenny på Siggantorp loppis hade öppnat upp och jag tror att i stort sett alla passade på att titta runt efter lite fynd. Hos grannen Stafsäters Gårdsglass köades det också flitigt för att få en mumsig glass att njuta av i värmen. Man vet att det är varmt när t o m vi svenska föredrar att sitta i skuggan. Antingen det eller så smälte glassarna för fort i solen, kanske? Vi var ett helt gäng som blev sittande i nästan 1,5 timme medan övriga droppade av. Förhoppningsvis nöjda och glada med dagen.
Det var i alla fall jag! (Oljegruset glömmer vi, va?)
