|
Distrikt Västs årliga skidresa
|
|
| De senaste två åren har jag, SNOWMAN, arrangerat en skidresa med mina vänner i Club Corvette Sweden. En resa jag döpte dels efter mig själv, dels till ”Challenge” med tanke på det tävlings och race-intresse jag sett i CCS sedan jag började lära känna dem. Från början trodde jag att den största ”challenge” skulle bli att få bilintresserade att lämna hjulen till förmån för skidorna. Glädjande nog var det inga problem alls, nåja vissa tvivel till själva skidorna som företeelse har jag nog kunnat spåra, utan ett glatt gäng har följt med mig till Stöten nu två år i följd.Med tanke på att jag figurerat några år kan det väl vara på plats med en liten presentation av mig själv – SNOWMAN. För jag tror att det är bara en mycket begränsad skara i denna club som stiftat bekantskap med mig ännu. |
 Hej, det är jag som är SNOWMAN, välkomna till fjälls! |
Jag föddes och växte upp i de allra högsta topparna i Himalaya. Mina föräldrar var två hård fallande och hederliga snöflingor som hela sina liv arbetade vitt. De träffades i utkastet till en snöslunga på en av de lokala lamavägarna på bergssluttningen. Denna slunga drevs förresten av en Lamborghini, traktorn alltså, därav kanske mitt stora sportbils-intresse i vuxen ålder?
Många har fasat över snömannen genom tiderna. Vilket ibland kan vara praktiskt när man vill vara ifred, men jag lovar att jag inte är ett dugg skrämmande. Inte ens för de allra minsta barnen. |
Första gången jag kom i kontakt med mina idag kära vänner i Corvette cluben var på Liseberg i Göteborg faktiskt. Satt och hängde i all min ro i ett lotteristånd när helt plötsligt mitt liv förändrades. Jag träffade fler och fler av medlemmarna och fann ett gott gäng.
Och på den vägen är det. Och det är därför vi alla sitter här och jäser på den soldränkta verandan till vår mysiga stuga i Stöten. |
 Och det här är mina vänner i Corvette cluben! |
|
|
Jo, det är ett riktigt gott gäng jag träffat. Fast ibland kan man känna sig lite undanskuffad. Som denna torsdag när Christer, vanligtvis en mycket sansad och trevlig ung man, packade bilarna inför avfärden. Alla deltagarnas skidor i skidboxen på biltaket och all annan packning bak i Tahoen, det är väl ok så långt. Men detta resulterade i att jag själv fann mig ihopknölad som den värsta snöboll och inklämd i skåpet som jag vet inte vad, ryckte mig i näsan gjorde han också, fnys. Men ställd inför valet att bli lämnad på parkeringen i Lödöse så………. |
 Samling vid ljugarbänken. En behövlig vila för att ladda batterier och fylla på med mat och dryck. Arne verkar dock vara i stöten, han hann inte ens ta av sig skidorna innan nästa åk. |
En skidresa i detta sällskap bjuder på så mycket mer upplevelser och aktiviteter än bara själva skidåkningen.Visst, nu skall vi ju inte glömma det här med skidor, för visst blev det många åk i backarna. Allt från barnbackar till mormors störtlopp åktes. Detta medan solstrålarna bara öste ner som snöflingor i den värsta snöstormen. Solen och värmen är underbar men ger lite väl mycket smör och vattenpölar i backarna med än tröttare ben som följd.De obligatoriska mat- och jägerpauserna var det många som såg fram mot, ofta. Sitta i solen och sparka på en snödriva medan man tuggade burgare och sög på en kall Hof tillhör ett av livets njutbarheter.
Nu var det ju inte alla som var tillfreds med vita blixten och hyste stora tvivel till deras berättigande. Men lugn, även för dem fanns mycket att göra. |
| Skotertur på fjället var bara ett av alla sköna exempel. Det ända tråkiga var väl att turen tog slut allt för snabbt.Att sitta och mysa på verandan med en kall öl, en jäger, lite snacks och en frukt var också ett alternativ. Man lät solen värma de vinterfrusna kropparna medan man lyssnade till det stilla takdroppet som dagsmejan orsakade. Verandan uppskattades väldigt mycket kunde jag glatt konstatera där jag satt.Kvällarna i stugan ägnades åt någon form av middag och rekreation av ömmande muskler. Fredagskvällen drog hela gänget till restaurangen på Stötens torg, men mig lämnade dom kvar, hmmm! |
 Lite varm choklad på skoterturen värmde kroppen väl. I övrigt var vi varma i själen efter att ha fräst fram i spåren. |
En hel dag i backarna ger mig full rätt till att se lite trött och hängig ut vid återkomsten tillbaka till stugans värme.
|
På lördagskvällen var det däremot dags för den egna matlagningen. En matlagning av högre skola som bjöd en tre rätters middag nersköljt med tillhörande vin. Själv avnjöt jag en läcker lite anrättning av späda istappar frästa i snösmörs serverat med vårvarm snösörja med färskt smältvatten till. Till efterrättlät jag mig serveras en glacierad och insnöad isglassbomb.Ett visst inslag av spel & dobbel gick inte att undvika. Fast när skall ni lära er att hästar är helt opålitliga. Därför var alla lika fattiga när vi åkte som när vi kom.Att sova och på så sätt skaffa energi inför morgondagen syntes också som en attraktiv syssla. En syssla som fick stugan att låta som om en ursinnig grizzlybjörn bodde där. Det kunde jag själv märka där jag försökte knoppa in som en snödroppe på verandan. |
|
|
Årets SNOWMAN CHALLENGE var minst lika trevlig och uppskattad som förra årets förstod jag av deltagarna. Därför kommer denna tillställning att på något sätt till någon ort att upprepas även nästa vårvinter. Själv kommer jag att tillbringa tiden till dess i Sätila med att hålla några yngre familjemedlemmar till en av deltagarna sällskap. Känns skönt faktiskt, att slippa dra iväg till Himalaya för en gångs skull.
Från er guide bland flingorna !
VI SYNS NÄSTA ÅR
|
 |
| Text: SNOWMAN (tolkat och översatt av Michael Niklasson och Britt-Marie Johannesson)Foto: Michael Niklasson |
 Rast på kalfjället innan färden drog vidare mot ”Väggen” i själva Sälenfjällen. |
 Inte verkar dessa skidresenärer ledsna över att behöva sitta still en stund. Nej, dessa leenden talar sitt tydliga språk. |
