|
Club Corvette Sweden, Distrikt Västs
ÅRLIGA BOWLINGMÄSTERSKAP
|
Varje år i januari månad går många och våndas. För det är ju då som det avgörs vilka som får titulera sig Mästare av Rännan Cup. Denna tävling som avgörs mellan rännorna har blivit en av Västsveriges mer prestigefyllda utmaningar. Förväntningarna är alltid stora och förberedelserna minutiösa bland de tävlande, inget får lämnas åt slumpen. Samma fråga ställs varje år, vem blir bäst på att överlista såväl rännor, klot och käglor som sina motståndare i år.
|
Text: Michael Niklasson och Britt-Marie Johannesson
Foto: Michael Niklasson, Kicki och Thomas Mellryd.
|
|
Restaurangen fylldes snabbt med förväntansfulla CCS gäster. Mats J tycks undra ”Hur många fler blir vi?”. |
I år var den dagen med stor B, ”B-day”, satt till 17:de januari. Det var denna dag som CCS Distrikt Väst bjöd in till bowlingmästerskap i väst. Dagen alla hade väntat på allt sedan mästerskapsdagen förra året. Många skulle denna kväll kandidera på titeln Dam- respektive Herr-clubmästare, men näst intill lika många skulle efter denna kväll få vara nöjda med sin verkliga placering på resultatlistan. |
Djup koncentration, både på maten och på den allt närmare kommande bataljen på bowlingbanan. |
Att intresset var stort, såväl på att delta i tävlingen som att vara publik när historia skrevs, gick inte att ta miste på. I alles anmälde hela 40 personer sig till att göra denna kväll minnesvärd. Startlistan fylldes snabbt till bristningsgränsen. Faktum var att vi för första gången inte kunde ge plats åt alla som vill tävla. |
 Koncentration var som sagt ordet, eller vad säger ni om Claes uttryck. |
Efter det sedvanliga välkomnandet och minglandet i baren satte sällskapet sig till bords. Här serverades vi, som vi har blivit bortskämda med tidigare, en mycket go middag av en mycket go kypare. Med ledning av det höga och glada sorlet som låg över restaurangen måste alla både ha trivts, mått bra och låtit sig väl smaka. |
Det var inte bara koncentration som visades upp denna kväll, utan även ett stort mått av inlevelse också. |
När maten senare fått sjunka, kanske med hjälp av en kopp eller sejdel stundade det riktiga allvaret. Skor och annan utrustning provades ut med största koncentration, var det rätt glid i skorna och var det rätt grepp i klotet? Funderingarna inför starten var nog minst lika många som deltagarantalet. Funderingar som – har jag nu prickat in formtoppen rätt – får jag spela på min favorit bana – kommer käglorna att falla min väg – var några i mängden. Snart, mycket snart skulle dock alla dessa frågetecken och funderingar rätas ut. När så starten gick var tiden för funderingar över, nu gällde det handling. Strikar, spärrar och rännor avlöste varandra i tät följd. Ovissheten om hur tävlingen skulle sluta var oviss in i det längsta, men det är ju så det skall vara. |
OK då, koncentration, inlevelse och action för att göra bilden av kvällen mer komplett. |
Så när sista klotet var kastat skulle domslutet falla och vinnarna presenteras. Frågan om de regerande mästarna återigen skulle vinna och kunna stoltsera som clubmästare eller om vi skulle få se ett tronskifte skulle snart besvaras. Årets domarsammanträde blev inte lika dramatiskt som förra året, då målfoto fick avgöra kampen, då de tävlande hade skiljt sig åt mer i år. |
|
Årets resultat i 2004 års Bowlingmästerskap i Club Corvette Sweden, Väst blev:
| Plats |
HERRAR |
DAMER |
| 1 |
Claes Parkner |
Helen Iseborn |
| 2 |
Roger Gustavsson |
IngaLill Åhs |
| 3 |
Michael Niklasson |
Helen Gustavsson |
 |
|
 |
|
Vinnarna i herrklassen, mästaren Claes P strålar glatt ifrån mitten med Roger och Michael på var sin sida om sig.
|
|
Vinnar-trio i dam-klassen. Här står mästarinnan, Helen I till, höger i bild, med tredje pristagaren närmast sig och IngaLill som knep andra platsen i år syns till vänster i bild.
|
|
Det blev alltså inga tronskiften på mästaretronen denna gång, utan devisen ” gammal är äldst” får sammanfatta årets resultat.
Och segrare i ”Rännan Cup 2004” blev: Kaij Assarsson
GRATTIS ALLA VINNARE!
|
Efter alla gratulationerna och applåderna slutligen dämpats lite och lagt sig var den officiella planeringen av kvällen över. Nu återstod bara att snyggt runda av under glad, otvungna och uppsluppna former på en lokal lokal, ”pub” kallades det visst. Vad som sen gjordes, sades och hände är något som bara de som var med vet. Vill du veta? Följ då med nästa gång, för här yppas intet!
 |
|
Hade vi det trevligt eller hade vi trevligt?
|
Ett stort tack och eloge till restaurangen och personalen på The Bowler och Interbowling för att ni gjorde vår träff så lyckad. Till våra mästare säger vi ett stort grattis och till alla ni som inte blev mästare – ”bättre lycka nästa år”.
PS. En fråga, Corvette ägare som är nybörjare på bowling – är det de som kallas för ”Bowling Green”?. DS.
|
