Varje år är det samma sak: höstresan är något att verkligen se fram emot! Och när den kommer så är det alltid supertrevligt och en massa nya äventyr och upplevelser. Och samtidigt är det med ett stygn av vemod – det är ju säsongens sista träff…
I år bjöd Stefan och Kjerstin oss till Dalarna, med bas i Tällberg. Samling för de som kom söderifrån var hemma hos helgens arrangörer, där det bjöds på kaffe och lite uppsnack inför helgen. Vi som bor strax norr om distriktet anslöt till lunchstoppet hos Måns-Ols i Sala. Efter flera dagars ösregn så hade det ändå valt att klarna upp och solen sken på oss när vi inväntade de som kom från första samlingspunkten. Och så glada vi blev när ni rullade in! Totalt var vi 9 bilar som parkerade utanför restaurangen och 18 personer som slog sig ned för att avnjuta lunchbuffén.
När det var dags för avfärd rullade vi vidare i karavan. Nu med siktet inställt på ett av de där fantastiska garagen som man bara häpnar över att de finns lite här och var i landet! Detta hette Long Valley Garage och ståtade med fantastiska bilar, 50-talsprylar och ett stort gammalt ånglok utanför! Det fanns verkligen mycket att titta på och jag hörde utrop om ”men kolla där!” från alla möjliga håll i den stora lokalen. Idel soliga leenden var det också varthän man såg – även från han som tog emot oss som passade på att njuta av våra bilar.
Härifrån fortsatte färden upp till hotell Dalecarlia i Tällberg. Det är ju ett superfint hotell och vi hade rum med en storslagen utsikt över Siljan och de dramatiska molnen i solnedgången. Sedan var det dags för samling i baren innan vi satte oss till bords för att avnjuta helt fantastiska Wallenbergare till middag.
Efter en god natts sömn var det dags att samlas i matsalen igen, denna gång för en fantastisk frukost. Det fanns mycket gott att välja på och många satt läääänge. Vi hade bl a sällskap av Timrås hockeylag som skulle spela match i Leksand samma kväll. Men 9.15 var det samling vid bilarna för avfärd genom det vackra landskapet. På lite spontaninfall svängde vi av mot Dalhalla för att se var det låg. Det var ju förvisso stängt, men vi promenerade runt lite och turades om med att fota ned i stenbrottet genom ett hål i planket. För att sedan inse att om vi gick 100 meter åt andra hållet var det vanligt trådstängsel så man kunde se ordentligt…
Härifrån körde vi sedan ned och tittade på de vackra vyerna vid Rättviks Kyrka. Ungdomarna vid Stiftesgården tittade storögt när vi körde förbi.
Men vad är ett besök i dessa trakter om man inte får titta på dalahästar? Så ett besök i Nusnäs stod härnäst på agendan. Det är alltid trevligt att se hantverkare ”in action”. Och det finns ju så mycket roligt utöver själva dalahästarna att titta på och köpa i affärerna – vi var flera som kom ut med små påsar ur affärerna. Och vad behövs efter lite shopping? Kultur! Zornmuseet i Mora blev nästa anhalt 🙂 Och den mannen kunde verkligen skapa vacker konst i så många olika tekniker med så många fler motiv än nakna dalkullor. Besöket var mycket uppskattat!
Men nu var vi sugna på lunch. Och så här efter säsong var det något av det svåraste för arrangörerna att få till – alla hade ju stängt! Men efter idogt letande hade Kjerstin hittat en trevlig ägare som öppnade upp speciellt för oss, men vi visste inte så mycket om stället. Så vi körde ut på Sollerön och till Silwagården. Och VILKET fint ställe! Utöver att det bevisligen var mycket trevliga ägare så bjöd de på otroligt goda lunchmackor och en superfin gård att sitta på. En riktig fullträff! Solen sken, det var fina planteringar, bilarna bidrog med mycket färg och det fanns en liten prylbod man kunde handla i. Alla verkade supernöjda även med detta stopp.
Nu fanns det bara ett resmål kvar på turen, på vad som nästan får betraktas som allmän begäran: Leksandsknäckes fabriksbutik. Så vi fullbordade varvet Siljan runt och passade på att fynda hårt bröd och en hel del annat. Därmed var den officiella delen av turen över. Men den största delen av sällskapet passade på att avrunda med en promenad på Långbryggan i Rättvik, en upplevelse i sig.
För två år sedan gick höstresan till Macmyra i Gävle och Mickelina passade den gången på att tappa upp en egen flaska, kallad ÖstHöst. Och när ska den drickas om inte på en höstresa? Så idag bjöds det en ”pinne” på deras hotellrum före middagen. Trångt men hjärtligt!
Även denna dag intogs middagen i restaurangen på hotellet och även denna dag var det fantastiskt gott! Vi bjöds på helt magisk hjort med kantarellsås, efterföljt av en otroligt god ostbricka med närproducerade ostar. Som vi konstaterade vid bordet: det här var gott på riktigt!
När söndagen grydde var vädret lite tristare men frukosten lika god. Vi körde första etappen i regn och med siktet inställt på Carl Larsson-gården i Sundborn. Där delades vi upp i två grupper och fick guidade turer genom huset. Det är så spännande att se miljöerna från de kända tavlorna i levande livet och ta del av inte bara ett vardagsliv utan både av hans och Karins skapande och inblickar i deras liv. Guiden var mycket duktig. Jag älskar sådana här turer!
På något vis var det sedan dags för lunch igen. Vi körde en relativt kort sträcka till Stabergs Krog, där det dukats upp en ny lunchbuffé. Ingen ska säga att man behöver svälta på våra träffar i alla fall! Och eftersom många hade rätt långt hem så var detta helgens sista gemensamma stopp. Det kändes lite svårt att slita sig, plötsligt kändes vårmönstringen väldigt långt bort. Men jag har ju otroligt fina minnen – och bilder – att leva på från sommarens alla träffar och kan bara konstatera att det är lika roligt att träffa er alla oavsett när det är. Tack till Stefan och Kjerstin som ordnat helgen åt oss.
Och på väg hem rullade en textrad från en låt med det gamla kultbandet Kenneth & The Knutters non stop i mitt huvud: [Jag är] Lycklig på hösten – för snart är det vår!
Text och bild: Lina
