Text: Lisa och Erik Jerkersson
Video: Christian Wetterberg
Foto: Erik Jerkersson, Christian Wetterberg, Jerker Johansson, Lena Samuelsson och Anders Johansson
Morgonen lördagen den 10 maj visade sig Göteborg från sin allra bästa sida. Solen sken från en klarblå himmel, måsarna skriade och Götaplatsen låg tom och öde. Strax före klockan nio hördes ett muller längs Avenyn och en efter en dök de upp – Corvetter i allsköns färger. En och annan morgonpigg göteborgare tog sig en sväng förbi och tittade storögt på alla blänkande skönheter som samlats för vidare färd mot Vårmönstringen i Almenäs.
Att putsa en pärla, behövs det?
Det var dags för världspremiär för Oldies but goldies – en träff speciellt riktad mot Corvetter av årsmodeller mellan 1953 och 1982.Götaplatsen fylldes snabbt upp av ett 30-tal äldre bilar. En och annan C4:a och C5:a smög försiktigt i utkanten av området. Det verkade som om deras ägare inte hade kunnat hålla sig därifrån.
Minsann var där inte en C6:a också! Hur gammal är en sådan? Trots sin ringa ålder var de välkomna, men denna dag fick de finna sig i att inta plats längre bak i kön.Idén till denna träff kom upp i samband med medlemsenkäten hösten 2007. Man frågade sig vad man skulle göra för att få ut de gamla bilarna från garagen.
Äldsta Corvette för dagen.
Även resenärer på gamla Boråsvägen fick något vackert att titta på.
Undertecknad, Erik Jerkersson, tillika ägare av en C3:a från 1970, kom då med förslaget att ordna en träff enbart för de äldre modellerna.
Styrelsen nappade snabbt på förslaget, ringde upp och sa ”Bra idé – kan Du ordna det?” Att man aldrig lär sig att hålla tyst.
Vägen fram till den 10 maj var kantad av en lång rad byråkratiska kontakter med Polismyndigheten och Trafikkontoret i Göteborg; allt detta för att få tillstånd att samlas på Götaplatsen mitt i centrum samt att få utnyttja bussfilen på Göteborgs paradgata Kungsportsavenyn. Så sent som fyra dagar före arrangemanget kom de sista papperskopiorna av tillståndet och allt föll på plats.
Träffen hade lockat långväga gäster; Kent Karlsson, nr 19, från Örebro, Peter Hasselblad, nr 1306, från Staffanstorp strax utanför Malmö, Kjell Franzén, nr 2139, från Jönköping, Sören Magnusson, nr 523, från Hällevadsholm och Tore Johansson, nr 1404, från Kvänum för att nämna några.
Anmärkningsvärt nog var deltagandet från Göteborgs närområde förhållandevis skralt med tanke på att så många långväga gäster dök upp. Med andra ord – det finns fler ”gammelbilar” att locka fram, hur gör vi det Den som hade gjort sig mest besvär var utan tvekan Lars Gjølberg, nr 743, från Oslo, som fraktat ner sin gula 55:a på en trailer.
Han hade startat klockan 05.00 för att köra de dryga 30 milen till Göteborg. Ett tag såg det ut som om han inte skulle hinna fram, men 10 minuter innan avfärd svängde han in på Götaplatsen med andan i halsen. Han hade haft svårt att hitta en tillräckligt stor parkering för sitt ekipage.
Glada och förväntansfulla medlemmar och några nyvakna Corvetter.
Götaplatsen fylls successivt och nya rader växte fram.
Innan färden gick mot Borås fanns det möjlighet för den som önskade att stärka sig med en kopp kaffe med hembakat därtill.Polisen var också på plats denna morgon för att kontrollera att alla tillstånd var i sin ordning. Med fast hand förde man dessutom bort några överförfriskade ungdomar som övernattat på Götaplatsen för att invänta soluppgången. Solen gnistrade ikapp med kromet och de var lyriska över den dubbla upplevelsen! Polisen hjälpte sedan mer än gärna till med att stoppa trafiken vid vår avfärd och en MC-buren polis tilldelades uppgiften att eskortera oss nerför Avenyn; något som vi inte hade räknat med från början, men som verkligen förgyllde starten på cruisingen. Vi lämnade Göteborg bakom oss och körde periodvis på gamla Boråsvägen genom orter som Mölnlycke, Rävlanda och Bollebygd. I Bollebygd körde vi på det kullerstensbelagda torget mitt i byn och en och annan lördagsshoppare vände sig förvånat om när kolonnen mullrade förbi. Bitvis var vägen mycket vacker och naturskön; speciellt partierna när vägbanan låg bara några meter från strandkanten av någon av de många sjöar som vi for förbi. Rödljusen i centrala Borås passerades ganska smärtfritt och efter ett kort stopp för att invänta det sista ekipaget intog vi i samlad trupp Almenäs grönskande ängar. Där arrangerar SHRA (Swedish Hot Rod Association) Borås varje vår en bilträff andra helgen i maj. Vid entrén var en presentation överflödig (eller vad skall man säga när man har 30 Corvetter bakom sig…?) Med andra ord förstod SHRA:s funktionär vid inpasseringen genast att det var Club Corvette Sweden som kom och vi blev anvisade vår uppställningsplats. De hade förberett vår ankomst på ett mycket bra sätt. Ett stort område var reserverat och öppnades när vi skulle parkera.
På plats, för resten av denna dag.
Eftersom Almenäs ligger vid en sjö och sandstranden är stor och inbjudande trängdes det denna första riktigt varma dag mängder av både solbadare och bilentusiaster. Här tog det gemensamma programmet slut.De fikasugna sprang då åt ett håll och övriga åt ett annat för att beskåda det 100-tal jänkare som putsats vårfina, men som brukligt återvände vi till våra egna Corvetter efter ett tag för att åter beundra dem. De är ju trots allt finast.
Hejdå, vi ses igen !
Här följer lite mer, se och njut!
Samling på Götaplatsen
Nu startar färden längs Avenyn
Almenäs
Inte bara Corvetter, utan även mycket annat kul!
En mäktig bild, även i den stora Corvette-världen.
Vi lämnade Göteborg bakom oss och körde periodvis på gamla Boråsvägen genom orter som Mölnlycke, Rävlanda och Bollebygd. I Bollebygd körde vi på det kullerstensbelagda torget mitt i byn och en och annan lördagsshoppare vände sig förvånat om när kolonnen mullrade förbi. Bitvis var vägen mycket vacker och naturskön; speciellt partierna när vägbanan låg bara några meter från strandkanten av någon av de många sjöar som vi for förbi. 
Rödljusen i centrala Borås passerades ganska smärtfritt och efter ett kort stopp för att invänta det sista ekipaget intog vi i samlad trupp Almenäs grönskande ängar. Där arrangerar SHRA (Swedish Hot Rod Association) Borås varje vår en bilträff andra helgen i maj. Vid entrén var en presentation överflödig (eller vad skall man säga när man har 30 Corvetter bakom sig…?) Med andra ord förstod SHRA:s funktionär vid inpasseringen genast att det var Club Corvette Sweden som kom och vi blev anvisade vår uppställningsplats. De hade förberett vår ankomst på ett mycket bra sätt. Ett stort område var reserverat och öppnades när vi skulle parkera.
De fikasugna sprang då åt ett håll och övriga åt ett annat för att beskåda det 100-tal jänkare som putsats vårfina, men som brukligt återvände vi till våra egna Corvetter efter ett tag för att åter beundra dem. De är ju trots allt finast.
