En av de mest spektakulära vägarna i Norge är den vid Stalheimskleiva. Med 20 % lutning så är det en av Norges brantaste vägar. Detta är en del av gamla E-16 mellan Oslo och Bergen som här går i 13 st serpentinkurvor. Nuvarande E-16 går i tunnlar så den gamla är numer enkelriktad nedåt. Det var tur det, före oss i tolv Corvetter så rullar det två turistbussar som skall stanna här och där så passagerarna får sina bilder på vattenfall, höga berg och djupa dalar. Vi fick ju också chansen att njuta av den bedårande utsikten på de nästan upp till 1500 meter höga bergen ner mot Gudvangen.

Till årets Norgetour så var intresset stort så vi utökade antalet till 24 personer. Genom att vi gärna bor i hytter så är det perfekt att vara fyra i varje. Vi sammanstrålade på Scandic i Karlstad för första övernattning. VM-fotbollen pågick som bäst så det blev en pilsner till TV tittande men tyvärr inget jubel från vår sida genom att England i kvarten snuvade oss på vidare avancemang.

Nästa anhalt för boende var Rjukan, dalen mitt emellan Telemark och Hardangervidda. Vägen dit var det besök på köpcentrum i Töcksfors för inhandling av lite dryckjom. Fina vägar via Oslofjordstunneln som går 134 meter under ytan kan kännas lite kusligt men är en fin genväg till Drammen.

Rjukan har sina givna besöksställen som Wemork med tungvattnets historia. Den här gången var det ”Till Tops” som gällde med bestigning av södra Norges högsta berg, Gaustatoppen med sina respektingivande 1882 meter. Nu är det enkelt att komma till toppen med att åka tåg 800 meter in i berget och sen byta till en linspelsdragen bergbana på räls. Vi hade lite otur med vädret, bara några minuter efter att vi kommit upp så kom dimman indragande och det var bara 4 grader varmt. Vi sommarklädda i shorts och sandaler fick besöka caféhyttan med jämna mellanrum för att inte frysa. Hade det varit klart väder så skall man se till havet i söder och Svenska gränsen i öster.

Vidare över Hauklifjell, Odda och till nästa boende i Kinsarvik. Här skulle vi bo i tre nätter så två hela dar att göra utflykter på, härligt. Den från 1650-talet gamla fjällgården Kjeåsen, 530 meter över Eidsfjorden är en av de vackraste, så den får man inte missa. Idag är det en enkelriktad tunnel som gäller för oss bilburna. Tunneln som är öppen en halvtimme åt gången i en riktning kom till tack vare att kraftbolagen byggde dammar för vatten ovanför Kjeåsen. På vägen ner med tolv Corvetter så får vi möte i tunneln. I den bilen som trängde upp sig mot bergväggen blev de en erfarenhet rikare, läsa noga på skylten. Hur mötet med bussen gick, som åkte ner alldeles efter oss vet vi inte, men det blev säkert spännande. Vöringsfossen med lodrät fallhöjd på 145 meter var nästa stopp. Idag utbyggt till en fin turistattraktion med ståltrottoarer, utsiktsterasser, bänkar för att vi skall må bra när vi hänförs över den fantastiska naturen. Det fattas en gångbro över vattenfallet, men den håller på att byggas. Vi såg några bergborrare som hängde i selar över vattenfallet i färd med att bygga ett av brofästena.

Nästa dag cruisade vi runt Hardangerfjorden. Ofta på vägar där bara en bil får plats åt gången är det spännande körning, hela tiden med utsikt mot vattnet så kan det knappast bli bättre. Två färjor och ett vattenfall, Steindalsfossen vid Norheimsund som man till och med kan gå under hann vi med.

Förflyttning till Flåm och Flåmsbrygga hotell stod på programmet. Vi ville vara framme i så god tid att de som ville ta en tur med Flåmsbanan skulle hinna det innan middagen. Under vägen blev det ändå stopp vid några fantastiska vattenfall, Skjervsfossen och Tvinnefossen. Därtill en tur upp i Myrkdalen mot Vikafjell för att det är en av Norges vackraste vägar. Här passerades också Stalheimskleiva som nämndes i början. Vid hotellet så fick vi bästa parkeringen, på gräset mellan hotellet och kajen för lyxkryssare. De flera tusen passagerarna på båten hade det finaste fotoobjektet man kan tänka sig. Tolv vackra Corvetter uppställda vid en av de vackraste byggnaderna med en bakgrund som inte går av för hackor den heller.

Nu återstod bara två hemresedagar. Vi tog naturligvis turistvägen upp 1300 m över Aurlandsfjellet med sina attraktioner. Limträbron vid Stegastein som går 30 meter ut med utsikten 650 meter över Aurland är ett givet stopp och vid björnen som ligger på soporna inne i berget ett annat. När vi passerade Fagernäs var det marknad så naturligvis tog vi vägen genom byn så alla kunde beskåda våra klenoder till allas förtjusning. Det är inte speciellt vanligt med så här många exklusiva fordon på en rad i Norge. Fram till Lillehammer och sista natten med gänget. En mycket god middagsbuffé och sen en vandring i byn i den ljumma kvällen. En fin avslutning på en fantastisk vecka. Bästa vädret någonsin med kanske en timme duggregn och bästa kompisar där vi aldrig hörde några sura miner, alla var lyckliga och glada.

Just ja, det var några på vägen hem mot Dalarna som skulle ta in på boende i Sälen, VM finalen skulle klaras av.

 

Text: Benny Eriksson

Foto: Benny Eriksson, Christer Malmhed

Kategorier: Dalarna/Hälsingland

Kommentera